DEBUT PÅ DRESSYRTÄVLING

publicerat i Diablo, Tävling;
Nu är debuten gjord, med bravur!
 
Jag hade gjort en väl tilltagen tidsplan, för jag vet hur jag blir om jag måste stressa eller inte hinner allt jag har tänkt. Och mitt mantra inför tävling nu för tiden är det ska vara roligt, det är verkligen prio 1 och jag vill inte gå ifrån det! Så då gäller det ju att ge sig själv rätt förutsättningar. Vi hade det så mysigt i stallet där på söndag förmiddag, Abbe älskar verkligen att bli pysslad med. (Han tycker till och med om att få manen ryckt..!) Efter en rejäl omgång med magic brushen, massageborsten och rotviskan var han äntligen fri från allt fint spåndamm som gärna gömmer sig i hans långa päls. Knoppningen gick smidigt, och förutom några extra minuters fix när Abbe kom på att han skulle rulla istället för att äta sin second breakfast, så höll vi planen och rullade iväg strax efter halv elva.
 
Precis som jag hade planerat hann vi se typ två ekipage när vi kom fram, innan det var dags att börja göra iordning. Det blåste halv storm när vi lastade ur och Abbe var i sitt esse. Men han stod iallafall snällt när vi sadlade och tog av skydden. Mamma promenerade med honom medan jag tog på mig kavaj, stövlar och hjälm och sen bar det av till ridhuset. Han var lite spänd när vi kom in, både för de andra hästarna och för kortsidan där det stod en massa folk. Men det kom inget bus och jag kunde rida fram som jag tänkt; avspänd (ganska iallafall) på fyrkant och stora volter, inget konstigt, i skritt, trav och galopp. Framridningen blev exakt rätt längd; väldigt kort, så att vi precis hann landa men inte bli trötta nån av oss. 
 
Sen var det dags för den enda grejen jag var lite nervös för; att gå till collectingring. På SRK måste man nämligen rida längs med läktaren hela vägen bort till andra kortsidan, och utrymmet mellan sargen och dressyrstaketet är inte så värst generöst. Abbe var lite fundersam över när folk rörde sig på läktaren första gången vi var in dit, och nu var det betydligt mer folk, så jag var lite nojjig att han inte skulle våga gå så nära utan vända eller kasta sig in på dressyrbanan. Som tur var så var Viccan och Carpati före oss, så jag hade förvarnat att vi kanske skulle komma inhoppande! Men stjärna som han är så gick det såklart jättebra, och då hade vi ju inget kvar att vara nervös för utan bara roligheter! 
 
Väl inne på banan reagerade han lite när Carpati skulle gå ut (han tycker ju inte om att vara ensam) men det la sig snabbt, och kikade lite på domarbordet. Vi skrittade små volter och krumelurer vid C tills han spände av och sen var det bara att köra!
 
Hela programmet gick väldigt bra utan missar. Vi jobbade tillsammans hela tiden och det var roligt att han snarare blev piggare inne på banan! Han var uppmärksam för hjälperna och kändes mjuk och fin. Sen var han ganska öppen i formen, men det var medvetet. Det är så nytt för honom den formen vi börjat hitta på träning, och jag vill inte skapa spänning i onödan genom att "klämma dit honom". Den kommer komma med mer styrka och ska inte stressas fram. Inga missar alls, jag tyckte att jag höll min plan, och vi red ihop 60.741%! Många 6,5:or, och inget lägre än 5,5 så det är jag supernöjd med! (Med en bättre form kommer ju minst en halv poäng till på varje moment. Jag ser fram emot när vi kommit så långt att han är stadig i den där fina formen jag fick känna på förra veckan!) När jag tänker på det så finns det inget moment som jag önskar skulle ha gått bättre, vi var verkligen vårt bästa båda två! Det allra bästa var nog att skritten var sååå mycket bättre än när vi red KM i december, och att han var så uppmärksam i galoppfattningarna!
 
För mig är den helt underbar känsla att vara 100% nöjd efter en dressyrtävling, min känsla efter har förut alltid varit att "jag har aldrig ridit så dåligt i hela mitt liv och vem som helst här hade gjort det bättre". Dessutom var det härligt att känna att jag kunde sitta så avslappnat. Det har annars varit ett problem för mig att när det väl blir tävling så orkar jag liksom knappt sitta ner, fast jag kan hur länge som helst på träning! Jag hade bara velat ha handen liiiten mer buren, men det hänger ju också ihop med hur han är i formen. Tyckte ändå min hand var betydligt bättre än den varit tidigare då den gärna fastnat långt ner.
 
Vi skrittade en stund i gamla ridhuset och jag kunde inte sluta le och klappa på Abbe. Sen begav vi oss ut i stormen för att lasta och åka hem. Han var lite busig att leda (tack mamma för att du tog honom!) men gick lugnt och snällt in i transporten. Precis när vi stängt började det hagla på tvären - snacka om aprilväder haha!
 
Jag är sååå himla nöjd med vår dressyrdebut! Såklart ska jag fota och lägga upp protokollet, det kommer även film!
 
 

SNART!

publicerat i Diablo, Tävling;

Inte länge kvar nu till tävling! Kunde inte hålla mig från att testa tävlingskläderna här om dagen hihi. Köpte en spetstopp på KappAhls rea (99kr!!) runt nyår, asfin till jeans men tänkt som tävlingstopp. Blev såå fint under kavajen! Och påtal om kavaj så kan jag faktiskt ha min älskade grå Animo nu! Måste vara typ den enda fördelen med att jag inte tränar alls nu, för den är egentligen liiiite för liten. Men just nu passar den så då är det bara att njuta av den 😍


Idag tog jag och Abbe oss en superhärlig galopptur i morgonsolen. Min fina fina häst, så underbar❤️