OM JAG INTE VARIT SJÄLVISK

publicerat i Ripley;
När vi hästmänniskor väljer att släppa taget om en älskad vän, så gör vi det alltid med hopp om hästens bästa. Oavsett om det gäller en smärtfri resa till de evigt gröna ängarna eller vidare till en ny ägare. Vi hoppas av hela vårt hjärta att den nya ägaren ska älska denna häst lika högt som vi gjorde och att vår vän ska få det minst lika bra som hos oss, för så osjälviska är vi i den situationen. Vi vill att vår bästis ska ha det så fantastiskt bra som det bara går. Och om det är möjligt att hålla kontakten med den nya ägaren så är det en stor bonus. 
 
Jag var så självisk när jag sa upp fodervärdsavtalet på Ripley. Jag gjorde det helt utifrån mig själv, trots att jag visste hur bra han hade det och hur mycket han gått framåt under våra 1,5 år. Han kunde aldrig bli helt och hållet min, och omständigheterna var för slitiga. Dessutom skulle jag ju börja plugga på hösten (varför jag såg det som en anledning att bryta vet jag inte nu). 
 
Idag är han inte ridbar. Jag vet inte vad han gör, om det är samma problem som kommit fram igen eller något helt annat. Men jag vet att han hade det bra här, att han aldrig på 1,5 år aldrig hittade på nåt vi inte kunde lösa och att han på riktigt var lycklig här. 
 
 
All kärlek
 

YOU'RE MY BEST FRIEND

publicerat i Ripley;

Jag har ju bestämt mig, jag har verkligen det. Har tänkt över varenda liten detalj tusen gånger om, vägt det ena mot det andra. Det har tagit upp all min tankeverksamhet och som jag har deppat över det slutgiltiga beslutet! Till slut kändes det.. Okej. Det var rätt sak att göra. Det klokaste valet med siktet på framtiden. Men jag glömde ta med en sak i beräkningarna.

Hjärtat.