ÖVERTRÄFFAT OSS SJÄLVA

publicerat i Diablo;
Ja, det har jag och Abbe roat oss med idag!
 
Jag var rätt otaggad på ridning efter en lång jobbdag, och dessutom stänger hela jag ner så fort jag sätter mig stilla, så efter middagen gick det tungt att ta sig ut i stallet. Men när jag väl fick pussa på min fina häst kändes det genast bättre. 
 
Han har fortfarande broddar, helt enkelt för att jag får inte loss dom och hovslagaren kommer imorgon. Så då tänkte jag passa på att rida på gräs, medans vi kan och medans vi får! Det var lite blåsigt, och man vet aldrig riktigt vilket mode Abbe är i förrän man skrittat iväg, men målet var att kunna rida på lägdan uppe vid maskinhallen i kvällssolen. 
 
När vi skrittade fram längs vägen var Abbe bara helt cool, vaknade inte ens till när vi vände om. Skönt! Väl vid maskinhallen blev det en lång stund skritt till att börja med. Jobbade mycket med min sits; dra tillbaka skänklarna, (som jag gärna trampar lite framåt i hoppsadeln) buren hand framför mig, öppet och lyft bröst (funkar att tänka "öppet" som i yoga, då kommer skulderbladen närmre varann och axlarna kommer tillbaka på plats), dra naveln inåt/bakåt mot ryggraden för att aktivera magmusklerna och sitta jämt på båda sittbenen. Allt det här måste jag såklart tänka på hela, hela tiden. 
 
För Abbes del gällde det vanliga; hitta kontakten och därifrån jobba sig fram till dragläget i handen, rakrikta, lyhörd för hjälperna, framåt-neråt, kunna reglera takt och tempo. Därefter kunna ställa åt båda håll, för att till sist jobba vidare på vår läxa med öppnor och slutor. Vi jobbar just nu på att få honom rörligare i bogarna och "stabilare" i halsen. Just nu är han väldigt rörlig i halsen och väldigt orörlig i bogarna, vilket i första hand gör det väldigt svårt att rätta framdelen framför bakdelen och sen blir öppnorna svåra också då han bara böjer halsen. Så idag var jag superpetnoga med att göra mitt bästa för att rida honom helt rak, eller tydligt böjd (10-12m volter i skritt), inget mitt emellan där jag inte riktigt får igenom det jag tänkt. Och det gav resultat! Den svåra högeröppnan (vi har egentligen ridit bogen in, men idag kändes det faktiskt som öppna!) kändes riktigt bra!
 
Traven var rund och bärig, så länge jag är noga med vilken takt och vilket tempo jag vill ha och är kvick och rättar när han tappar bakbenen. Rak och fin, där jag hade riktigt härlig känsla av att ha Abbe framför mig i uppförsbacke! Även galoppen var riktigt bra. Jobbade med att verkligen ha honom ihop, och när vi kommer till rätt läge (=när jag sitter rätt och gör rätt..) då blir det liksom helt effortless, det kräver ingen ansträning alls. Härlig känsla.
 
Jag gjorde också en viktig upptäckt idag. Har problem med att yttersidan inte hänger med i höger varv, och får ofta jobba rätt hårt för att få med den och undvika att Abbe bara böjer halsen. Har funderat och funderat på vad det beror på, och idag tror jag att jag kom på det! Sen min fotskada har hela högerbenet varit svagt (inte så konstigt om man inte går på det på typ 3 månader) och jag har jobbat väldigt mycket med det benet när jag ridit för att försöka matcha/möta styrkan i vänster ben. Nu är höger ben starkt igen, men det har jag aldrig tänkt på i ridningen. Satt och travade ikväll, och insåg plötsligt hur mycket tryck jag faktiskt lägger mot Abbes högra sida. Inte så konstigt att han faller iväg! Blev en enorm skillnad när jag tog bort det som blivit ett konstant tryck, och istället bara lät skänkeln ligga an!
 
Hur himla bra får man va?♥
 
 

MORSDAGSGALOPP

publicerat i Diablo;
Idag fick jag och Abbe fint sällskap av mamma och Ella. Eftersom vår vanliga ridväg inåt skogen fortfarande är rätt hålig på sina ställen så bestämde vi oss för att testa rida över till Bastuträskvägen. Den är alldeles för hård under sommaren, men tack vare regnet var den riktigt fin. Söndag förmiddag gjorde också att vi inte mötte en enda bil! Rätt snabbt beslöt vi oss för att passa på att galoppera - och galoppera, och galoppera! Nästan fyra kilometer i ett sträck och rätt bra tempo! Dessutom kunde vi gott och väl rida i bredd så då kunde vi prata samtidigt. Sen kunde vi bara inte hålla oss utan galopperade hela vägen tillbaka också. Abbe var exakt som jag vill ha honom - pigg och glad utan att bli övertänd. Då är det bara roligt när han tar ett litet skutt över en vattenpöl eller ligger på lite och visar att han vill framåt. Sista 500 metrarna kändes det dock att han började vara trött, men inte ett dugg flåsig och bara lite svettig under sadelgjorden. Rätt bra grundkondis må jag säga!
 
Sen avslutade vi med att jogga sakta ner för sista backen, då var han så fantastiskt fin. Rak, med ett jämnt stöd och superlyhörd för halvhalterna. Han satte verkligen under sig och kom upp med ryggen. Och så nöjd och glad. Min fina, fina, fina häst ♥ 
 
Ett plus var också att jag äntligen fick kvitto på att jag börja få tillbaka styrkan i magen! Ända sen jag började om att rida efter skadan i foten så har jag väldigt lätt blivit trött och fått ont i ländryggen, för att jag inte orkat hålla ihop det och istället svankat. Men idag var det så tydligt att styrkan börjar vara tillbaka, för inget ont alls trots så lång sträcka i lätt sits! Och istället en mördande kramp i magen - träningsvärk imorgon tack
 
Tänk så fantastiskt att jag iallafall såhär långt kan göra så mycket med min Abbe, det var ju trots allt en chansning. Jag är så glad för det♥
 
Från framridningen igår, lite förvänd galopp. Det kommer ett ordentligt inlägg om gårdagens P&R, med både text, bilder, film och protokoll!

UNGEFÄR SOM VANLIGT

publicerat i Diablo;
Jag kan inte hitta på några roliga rubriker längre om mina och Abbes pass, de är alltid ungefär samma; börjar i kaos och slutar i att jag äger en miljonhäst. Dagens pass började med att jag tänkte "nä, nu får det vara nog, nu säljer jag den här galenpannan!" och slutade med "inte ens Charlotte Dujardin skulle få köpa honom om hon så bjöd 50 miljarder". Sån är jag, svart eller vitt ;)
 
Han var jobbigt övertaggad första delen av passet, fast denna gång var det iallafall inte spänning utan bara pigg och glad och det är ju positivt. Jobbade järnet med kontakt, ta skänkeln på rätt sätt, framåt-nedåt, halter, övergångar, ställning, bogen in, tagen bakdel och flytta undan skänkeln. Halterna satt inte idag, men övergångarna mellan skritt och trav var klart godkända och definitivt bättre än förut. Och så när vi vänt hemåt efter en galopp så bara var han precis där jag vill ha honom +1000%. Har aldrig upplevt en sån trav tidigare! Dels så känns han så massiv att sitta på nu, som en unghäst som vuxit i sin kropp och bara det är häftigt. Men sen kontakten som var så stadig, riktigt rund form, massor med tryck (på ett bra sätt!) och känslan av att han kommer upp med manken. Såå himla häftig känsla, bästa känslan jag nånsin haft på honom!

Det kom en del hopp åt sidorna, och nån bockning, men bara av ren pigghet. Inga såna där obeghagliga när det känns som att han bara spänner sig och nästan blir rädd för sig själv. 
 
Lilla fina tok<3
 
Snart, snart, snart är han såhär blank igen..!