SPOT ON!

publicerat i Diablo;

Dressyr igår för Hanna och vi fick med oss en massa bra hem. Vi jobbade på medellinjen med att rida hästarna raka och sen kunna ställa både åt höger och vänster, i både trav och galopp. Det är verkligen vår allra svagaste punkt och det vi jobbar med exakt hela tiden, varje pass. Så det var dels skönt att få bekräftat att jag tänkt rätt, men också bra att bli pushad till att pusha Abbe lite mera. Jag är hela tiden så orolig för att kräva för mycket. 


I galoppen kom det en del bus, men det var bara att rida ur och sen kände jag stor skillnad på galoppen. Vad gäller formen har vi knappt börjat, men steg ett är ju att få honom rak, mellan skänklarna, fram till båda tyglarna och det blev bertydligt bättre igår!

Det var himla roligt också att Kajsa ville följa med, både för att jag fick sällskap och massa film! Jag blir ganska sällan filmad, så det är alltid spännande att jämföra känslan med hur det såg ut. Det blir så himla tydligt till exempel hur ojämn han är i formen (jag har ju vant mig och reagerar inte lika snabbt som jag borde när han kryper upp) och hur mycket jag behöver titta upp + komma upp och ihop med handen.

Som avslutning red vi skänkelvikningar i trav på lång diagonal. Grundövningen var: rättställd från väggen till kvartslinjen, rakställd från kvartslinje till kvartslinje och motställd från kvartslinje ut till väggen. Det var dock alldeles för svårt för oss, jag hann inte alls med och Abbe flyttade inte alls ärligt utan flöt bara iväg. Lösningen stavades motställd hela vägen och då började vi få kläm på det! Fick till några riktigt bra steg där han väntade på mig och det var bara wow! Det klippet finns på min insta, för den som vill kika!

Idag skrittade vi ut i 80 minuter och övade på läxan. Han tycker det är så himla svårt att fortsätta vara rak när jag ber om ställning. Och så växlade vi med att korta och länga skritten. Experimenterade lite med längningen och det har verkligen blivit skillnad. Tänk att när vi började i höstas ville han knappt ta kontakt alls och nu bara fortsätter han söka sig framåt - neråt och blir så otroligt rund när jag mjuknar. Duktig kille!❤️


SOLIG TUR MED MINA GRABBAR

publicerat i Caspian, Diablo;
Idag var planen för Abbe en tur i skogen i det härliga vädret, och Caspian har varit så duktig när jag skrittat ut att idag fick han hänga med fast vi även skulle trava och galoppera. Härligt att kunna ha med honom ut!
 
Jag hade inget specifikt planerat, förutom motion och försöka hitta tillbaka till den där fina formen i skritt och trav. Abbe var äntligen lagom pigg (som alla pass senaste tiden, härligt!) och ropade inte efter Electra en enda gång. Inga tramshopp eller försök att vända hemåt heller. Härligt med framsteg! Nu känns det inte alls lika långt bort att jag ska våga släppa ut någon annan på honom i skogen!
 
Vi travade och galopperade hela vägen in till Bejjestugan. För Abbe blev det rätt kravlöst för jag hade mest fokus på Caspian som helst skuttade rakt ut i skogen så fort jag började trava eller galoppera. Tror han kände sig lite trängd av Abbe, han litar inte alls på hästarna än så länge. Men på hemvägen höll han bättre tempo så då gick det jättebra att ha honom före. På vägen in, när vi galopperade, så blev Abbe helt plötsligt "jätterädd" för ett älgtorn, som ju inte alls har stått på precis samma ställe sen urminnes tider och som vi inte alls rider förbi varenda dag. Och då blev Caspian ännu räddare och jag trodde nog att han helt enkelt skulle springa hem igen. Men lyckades få honom med mig och lirka de båda räddhararna förbi älgtornet haha!
 
När vi vänt hemåt fick Abbe fokus istället. Vi skrittade läänge, jobbade med att gå mitt på vägen utan stöd av snökanterna och få framdelen på plats framför bakdelen (han går helst längst till höger på vägen, med framdelen till vänster). När det var på plats kom han direkt fram till höger tygel och jag fick ett jättehärligt sug i handen, och han hittade sin avspända skritt med längre kliv och bra energi. Så härlig känsla! Smög igång i trav och lyckades behålla samma känsla. Det är dock svårare att hålla framdelen på plats i traven, men vi jobbar på det. När han blir taggad drar han gärna upp nacken och blir lite trippig, så jag försökte hela tiden rida till större kliv och en lugnare takt. Och det fungerade faktiskt! Har haft svårt att få det att funka på hemvägen om han inte är helt genomriden så jag hade inte så höga förväntningar, men idag gick det faktiskt vägen! Så himla häftigt att få honom dit trots att han är taggad!
 
Jag ville bara fortsätta trava så långt som möjligt, så vi provade att trava hela vägen ner för sista backen, som är rejält brant och nu helt isig. Var hela tiden uppmärksam på om han skulle börja spänna sig, men han hade bra grepp på isen och travade rund och fin hela vägen ner och väntade på mig i varje steg. Underbar känsla! Checkade av ofta med överstrykningar, framför allt att lätta ur vänster tygel för att kontrollera att han verkligen låg kvar sådär fint i höger och det funkade jättebra. Härligt också att känna att han litar på min hand och hela tiden söker sig framåt till bettet, för det har vi verkligen jobbat mycket med. 
 
Bra teckan på bättre kondition att han inte alls var svettig idag trots ett normalhårt pass och soligt väder!
 
När vi kom hem körde jag en omgång till med skrapan för att få loss så mycket päls som möjligt, ryktade honom ordentligt och avslutade som alltid med att stretcha båda sidorna + överlinjen. I stretchen märks det verkligen så tydligt vilken som är den starka och vilken som är den svaga sidan. Han kan sträcka sig hur långt som helst åt höger, för i den sidan är han inte så stark. Medan det tar emot betydligt mer åt vänster.
 
Imorgon har vi fått en plats i Hannas dressyrgrupp kl. 19.50 och på lördag laddar vi för det allra första hopp-passet!

DEBUT PÅ DRESSYRTÄVLING

publicerat i Diablo, Tävling;
Nu är debuten gjord, med bravur!
 
Jag hade gjort en väl tilltagen tidsplan, för jag vet hur jag blir om jag måste stressa eller inte hinner allt jag har tänkt. Och mitt mantra inför tävling nu för tiden är det ska vara roligt, det är verkligen prio 1 och jag vill inte gå ifrån det! Så då gäller det ju att ge sig själv rätt förutsättningar. Vi hade det så mysigt i stallet där på söndag förmiddag, Abbe älskar verkligen att bli pysslad med. (Han tycker till och med om att få manen ryckt..!) Efter en rejäl omgång med magic brushen, massageborsten och rotviskan var han äntligen fri från allt fint spåndamm som gärna gömmer sig i hans långa päls. Knoppningen gick smidigt, och förutom några extra minuters fix när Abbe kom på att han skulle rulla istället för att äta sin second breakfast, så höll vi planen och rullade iväg strax efter halv elva.
 
Precis som jag hade planerat hann vi se typ två ekipage när vi kom fram, innan det var dags att börja göra iordning. Det blåste halv storm när vi lastade ur och Abbe var i sitt esse. Men han stod iallafall snällt när vi sadlade och tog av skydden. Mamma promenerade med honom medan jag tog på mig kavaj, stövlar och hjälm och sen bar det av till ridhuset. Han var lite spänd när vi kom in, både för de andra hästarna och för kortsidan där det stod en massa folk. Men det kom inget bus och jag kunde rida fram som jag tänkt; avspänd (ganska iallafall) på fyrkant och stora volter, inget konstigt, i skritt, trav och galopp. Framridningen blev exakt rätt längd; väldigt kort, så att vi precis hann landa men inte bli trötta nån av oss. 
 
Sen var det dags för den enda grejen jag var lite nervös för; att gå till collectingring. På SRK måste man nämligen rida längs med läktaren hela vägen bort till andra kortsidan, och utrymmet mellan sargen och dressyrstaketet är inte så värst generöst. Abbe var lite fundersam över när folk rörde sig på läktaren första gången vi var in dit, och nu var det betydligt mer folk, så jag var lite nojjig att han inte skulle våga gå så nära utan vända eller kasta sig in på dressyrbanan. Som tur var så var Viccan och Carpati före oss, så jag hade förvarnat att vi kanske skulle komma inhoppande! Men stjärna som han är så gick det såklart jättebra, och då hade vi ju inget kvar att vara nervös för utan bara roligheter! 
 
Väl inne på banan reagerade han lite när Carpati skulle gå ut (han tycker ju inte om att vara ensam) men det la sig snabbt, och kikade lite på domarbordet. Vi skrittade små volter och krumelurer vid C tills han spände av och sen var det bara att köra!
 
Hela programmet gick väldigt bra utan missar. Vi jobbade tillsammans hela tiden och det var roligt att han snarare blev piggare inne på banan! Han var uppmärksam för hjälperna och kändes mjuk och fin. Sen var han ganska öppen i formen, men det var medvetet. Det är så nytt för honom den formen vi börjat hitta på träning, och jag vill inte skapa spänning i onödan genom att "klämma dit honom". Den kommer komma med mer styrka och ska inte stressas fram. Inga missar alls, jag tyckte att jag höll min plan, och vi red ihop 60.741%! Många 6,5:or, och inget lägre än 5,5 så det är jag supernöjd med! (Med en bättre form kommer ju minst en halv poäng till på varje moment. Jag ser fram emot när vi kommit så långt att han är stadig i den där fina formen jag fick känna på förra veckan!) När jag tänker på det så finns det inget moment som jag önskar skulle ha gått bättre, vi var verkligen vårt bästa båda två! Det allra bästa var nog att skritten var sååå mycket bättre än när vi red KM i december, och att han var så uppmärksam i galoppfattningarna!
 
För mig är den helt underbar känsla att vara 100% nöjd efter en dressyrtävling, min känsla efter har förut alltid varit att "jag har aldrig ridit så dåligt i hela mitt liv och vem som helst här hade gjort det bättre". Dessutom var det härligt att känna att jag kunde sitta så avslappnat. Det har annars varit ett problem för mig att när det väl blir tävling så orkar jag liksom knappt sitta ner, fast jag kan hur länge som helst på träning! Jag hade bara velat ha handen liiiten mer buren, men det hänger ju också ihop med hur han är i formen. Tyckte ändå min hand var betydligt bättre än den varit tidigare då den gärna fastnat långt ner.
 
Vi skrittade en stund i gamla ridhuset och jag kunde inte sluta le och klappa på Abbe. Sen begav vi oss ut i stormen för att lasta och åka hem. Han var lite busig att leda (tack mamma för att du tog honom!) men gick lugnt och snällt in i transporten. Precis när vi stängt började det hagla på tvären - snacka om aprilväder haha!
 
Jag är sååå himla nöjd med vår dressyrdebut! Såklart ska jag fota och lägga upp protokollet, det kommer även film!