UNDERVISA ÄR UNDERBART

publicerat i Hästrelaterat;

Just landat i sängen efter ännu en kväll ridhuset. Hoppade in idag, i tre vuxengrupper jag aldrig haft förut. Det är alltid lite spännande innan, om jag planerat en bra övning (det är trots allt upp till 20 individer per grupp att ta hänsyn till!), om jag planerat tiden bra, om jag kan hjälpa alla på ett bra sätt, om jag kan svara på alla frågor.. Men de senaste två terminerna har gett massor av erfarenhet och självförtroende. Tre egna grupper (som nu blivit fyra!), en del inhopp i Annas grupper (både barn och vuxna på alla nivåer) och jag har till och med hållit hoppkurs! Så otroligt roligt! Älskar ju att sätta ihop övningar av alla de slag, och nu börjar jag ha en del favoriter att välja mellan. Extra bra inspiration blir det också att jag sett mycket av Hanna Zs dressyrträningar i vinter, och nu rider med själv också. 

Slogs ikväll av hur många duktiga ridskoleelever vi har i klubben, som kan plocka fram så mycket fint ur hästarna. Och av hur otroligt fina ridskolehästar vi har! Som ena lektionen bär nybörjare hur okomplicerat som helst, och nästa visar öppnor, skänkelvikningar, förvänd galopp och hoppar banor med diverse svårigheter utan problem. Dom är fantastiska alltså, både hästarna och eleverna!❤️

Fina Cooper sist på väg ut till kvällsfikat och en natt under stjärnhimlen💫



RIDSUGEN

publicerat i Diablo;
Igår drog jag, mamma och Kajsa till Luleå för att titta på dressyr. Första stoppet blev på Hööks, där Abbe fick en ny grimma (med texten "Hooligan", för att matcha Ella hehe), Caspian fick en burk godis att ha i bilen och så köpte jag K9s Aloe Vera-schampo. Har deras Nano-spray, som är grym till Caspians päls. Så då provar vi schampot också! 
 
Många fina ritter fick vi se på LRK, och det kändes inte alls tungt att köra hem på kvällen. Bästa Hanna tog sig tid efter sin sista klass att kolla på min film från P&R och komma med en hel del input, så jag var så otroligt ridsugen att jag bara var tvungen att åka upp till stallet!
 
Jag var redan från början mycket mer konskvent med att han ska fortsätta tänka framåt hela tiden, och inte dra upp nacken och spring och kika på precis allting annat bara för att det blir jobbigt. Då märktes det tydligare än nånsin att han inte riktigt svarar fram för skänkeln. Han känns pigg, men det händer ingenting när jag ber honom ta i. Underlaget är lite jobbigt just nu, för där det fortfarande ligger is spricker det och där det är framtinat är det lite väl mjukt. Men långa backen upp från Jörnsvägen att torr med med bra svikt, så vi red helt enkelt upp och ner där! Jag älskar ju att rida i backar, så mig gjorde det verkligen ingenting. Och Abbe behöver lära sig att han kan vara avspänd där, så det blev ju win-win.
 
Till en början jobbade jag som sagt med att han skulle svara framåt för skänkeln och rakriktning. Började sen lägga till ställning, utan att någon kroppsdel får falla iväg, och flytta undan för skänkeln. Själv huvudgrejen vi gjorde var bogen in (som på slutet blev öppna) åt höger upp för backen, för att verkligen få stärka det där högra bakbenet. Tyckte det var stor skillnad på oss båda jämfört med i torsdag för Petra, jag höll linjen mycket bättre och hade bättre koll på hur böjd jag ville ha honom, och han behöll böjningen mycket bättre + vinglade mycket mindre! När det blev dags att vända lekte vi lite med början till bakdelsvändning, och på vägen ner jobbade vi skänkelvikning. Motställd undan höger för att inte vänster bog bara ska få falla iväg, och rakställd undan vänster, samt några steg rakt fram mitt på vägen för att checka att han följer, inte faller. 
 
Gjorde några övergångar mellan skritt och trav också, där övergången till skritt var fokuset. Han dör av ganska mycket i själva avsaktningen, och sen tar det alldeles för många steg innan jag får honom att skritta aktivt igen. (En av grejerna jag fick i läxa av Hanna!) Så, istället för att tänka trav-skritt-aktivitet, så skulle jag försöka rida honom in i den aktiva skritten direkt från trav. Annars blir det för mycket på och av, + att risken är 50/50 att han börjar trava när jag ber om mer skritt. Så från traven försökte jag först tänka minska, och sen precis i övergången rida honom till den takt som jag redan hade i min egna kropp. Och det funkade!! Övergångarna blev hur fina som helst! Det kommer jag leva länge på!
 
Fina, fina häst
 

LITE HÄR, LITE DÄR...

publicerat i Diablo;
Vårkänslorna gör sig tydligt påminda i min korpulente lille häst och jag har för första gången åkt av under ett dressyrpass. Dessutom på en framridning! (Också en första tror jag). På vår P&R i måndags var han fruktansvärt övertaggad nere på stora banan. Jag gjorde mitt bästa för att hitta framåt-neråt-läget i skritt, men det gick inte alls. Försökte i trav, gick inte heller. Han flög i luften för ingenting och var till och med mötesskygg. Så testade galoppen (ibland i skogen funkar det bäst) och det gick bäst i hittills. Men precis när jag kände att spänningarna började släppa lite, så drog han ett rejält katapultsprång och jag hade inte en chans. Som tur var flög jag åt höger, med den enda tanken att jag absolut inte fick landa på vänster höft, och vred mig på något vis så det kändes som att jag landade ganska på rygg. Lika bra det, då behövde inte foten ta stryk heller. 
 
Iallafall, så var det 15 kvar till start (jag var först ut av hästarna) och ponnyerna var precis klara så jag fick rida fram sista stunden inne. Han var skrikig och spänd, men det kom inga mer dumheter iallafall. Ritten i sig gick långt över förväntan, och trots att Abbe har långt kvar vad gäller formen så red vi på 63%! 7or på många moment, + på korrekthet (yes!) och gångarter(!), oväntat nog! 
 
Här kommer film!
 
 
 
Jag är jättenöjd med vänsterfattningen, hela travprogrammet, vägarna, att han faktiskt tog min skänkel och växlade upp lite i skritten, och att han var lyhörd. Tänk när formen blir helt stadig, då kommer ju alla moment höjas! Ser främst fram emot när vi hittar rätt i galoppen (herregud vad svår den är just nu..!) och när vi klarar att göra halt på tygeln. Jag är också nöjd att det inte vara några "tillfälliga" missar, utan de moment vi får låga poäng på är ju helt enkelt det som just nu är svårt. Mitt mål med hela grejen var att oavsett dagsform så ville jag känna att jag gjorde mitt bästa i alla moment för att lösa situationen bra. Och det nådde jag till 100%! Det kommer jag leva på länge!
 
Nu har vi inga tävlingar inplanerade, jag hade tankar på att plocka bort min anmälan till Piteå redan innan i måndags helt enkelt för att jag vill hitta en lite bättre galopp så det känns värt att åka. Så idag gjorde jag det, också till viss del för att jag inte alls är sugen på mer bus. Dessutom känns han lite öm över ryggen, så innan vi pushar vidare vill jag försöka reda ut vad som är vad. Pälsfällning, kalla vindar, träningsvärk, eller om han inte är helt nöjd med sadeln. Han var lite såhär i höstas också, och är ju en känslig kille, så troligtvis är det pälsfällningen han känner av bara.
 
Så mycket kärlek till denna lilla häst
 
Igår var vi på dressyrträning på SRK, denna gång för Petra! Abbe var spänd, men enda buset kom när hästen framför oss reagerade på något. Red lätt mesta delen av passet, för han blev så otroligt spänd så fort jag försökte sitta ner. Försökte bara tänka framåt-neråt med gummibandskontakt, men det var svårare än vanligt igår. Det slog mig också att alla gånger vi åkt i väg dit har det varit rätt krävande pass. Och det viktigaste är för mig att vi har roligt tillsammans, för då tror jag dessutom att man sen får bättre resultat. Så försökte bryta ner övningen i flera steg, och ösa beröm över honom när det blev rätt. Då släppte faktiskt mycket av spänningen! Så när det var dags för huvudövningen, öppna för de lite mer rutinerade hästarna och bogen in för oss, fick jag faktiskt sitta ner på honom och jag kunde länga ut halsen lite i taget. Det är jag mest nöjd med, att även om det inte var en wow-känsla jag fick, så fick vi avsluta betydligt mer avspänt. Och det är himla viktigt för mig, att få avsluta bra