SKRITTJOBB

publicerat i Diablo;
Jag är ju inte mycket till ryttare just nu med denna dumma höft, men skritta går iallafall ganska bra. Så idag tog vi en tur i skogen i den underbara höstsolen med Viktor och Caspian som sällskap! Igår, med mamma och Ella, var det bara lång tygel och försöka hänga med i Ellas tempo som gällde. Då löns det inte försöka sitta och arbeta skritten, för så fort klarar han helt enkelt inte att skritta på tygeln. Men det är bra träning för honom också, att bara trampa på. Idag däremot tog jag chansen att jobba med formen, och känna in vad han tycker om bettet jag håller på att testa. Ett rakt äppelbett med lösa ringar. Han gillade verkligen nova-bettet, men det får man ju inte tävla på tyvärr. Dock vill jag ändå använda det som omväxling. Känns bra att kunna växla mellan fyra olika; vanligt tredelat med platt mittendel, tredelat med fasta ringar, nova och applemouth. Växlar också träns i princip varje pass, mellan Jump Off, ett med remont och ett helt vanligt utan nosgrimma. Allt för att undvika att få tryck på samma ställen varje dag! (När han börjar vara mer nertaggad i skogen tänker jag använda hackamoret också, men än så länge känns det inte helt safe)
 
Första 25 minuterna var det mest som att sitta på en överladdad giraff. Han gick mest och småtaktade, gnäggade efter Ella och blev "rädd" för Capsian. Kämpade och kämpade för att få honom att ta stöd framåt-neråt och till slut, när vi vänt hemåt med lite hopp och skutt gav han efter. Då kom vi till stadiet där han tar stödet några steg, sen släpper bettet och trycker upp nacken om vartannat. Jobbade på med att visa vägen och började så smått flytta honom fram och tillbaka över vägen (så härlig känsla att flytta honom bara genom att lägga mer vikt på ena sittbenet! Han är så känslig!) och till slut kom äntligen det jag sökte: en stadig och fin, fjädrande kontakt på båda tyglarna framåt neråt! Han vill gärna lägga mycket i vänster, inget i höger och gå med bakdelen lite till höger. Så när jag fått honom rak och till båda tyglarna utmanade jag honom med "cykelstyre-övningen" - att sakta, en centimeter i taget låt ena handen gå framåt så han söker stödet ännu mer framåt och böjer sig i halsen. Och så försiktigt backa tillbaka handen till utgångsläget och böja över åt andra hållet. Utan att bakdelen får börja sladda ut. Jag tycker det är ett bra test på om han klarar att söka sig framåt till bettet, + att när han kan det riktigt bra blir det en bra stretch. Och så kräver det såklart mycket av mig också! Hålla min position i sadeln, känna av hur mycket framåt han klarar utan att det blir glapp i kontakten, hålla hans kropp på plats så han fortsätter vara rak etc. På slutet kunde jag också börja laborera med formen och tempot och skritten har verkligen blivit starkare!
 
Jobbade också mycket med min handposition, att inte låsa handen vid sadeln för att få ner hans huvud (vill gärna fastna i en låg och bred postition när han spänner upp nacken) utan hela tiden rida med en buren hand, och händerna nära varandra. Armbågarna in så att fjädringen fungerar som den ska och att handen inte tippar inåt. Upplever att så fort armbågarna halkar ut från kroppen och handen tippar, så måste jag aktivt skapa fjädringen. Men kommer amrbågarna in och händerna är burna och nära varandra så kommer fjädringen naturligt. Ett plus är också att jag sitter upp bättre i sadeln då, det blir liksom ett måste för att inte "tappa balansen" framåt.
 
Tänk så nyttigt det är att skritta såhär mycket! Har aldrig skrittat så stora delar av passen som nu med Abbe, och det ger verkligen resultat! Dels för honom, för om vi har allting på plats redan där så funkar även resten. Jag behöver aldrig "börja om" så fort jag byter gångart. Och dels för mig, för jag hinner verkligen känna exakt vad som händer hos både Abbe och mig. Tror det var Jan Brink som sa nån gång att "man ska ha känslan av att kunna reglera exakt varje steg" och där tycker jag vi var på slutet idag. Om jag inte kan känna det i skritt, hur ska det då nånsin fungera i de andra gångarterna?
 
Dessutom får han världens övertramp när vi skrittat så här koncentrerat så länge. Då har han verkligen fått in bakbenen under sig och kliver på så himla bra!
 
Och vilken himla tur att man hela tiden lär sig mer och blir en bättre ryttare! Förut red jag med tänket att hästen måste först få jobba kroppen igång i både trav och galopp, sen kan vi börja arbeta. Men då går ju 20-30 minuter av passet då hästen inte jobbar i en korrekt form = den bygger fel muskler. Nu kan jag få honom att jobba rätt direkt (ja, förutom då vi är ensamma i skogen, men det kommer!) och bygga rätt muskler varje minut av passet!
 
 
Over and out från Skrittfrälst!
 

DET BÄSTA

publicerat i Diablo;
Träning och tävling i all ära, I love it, och jag längtar verkligen till allt sånt. Men kärleken till min fina, fina häst är ändå det allra viktigaste. Att få pyssla på i stallet med borstning, putsning och mockning och bara njuta tillsammans ute i skogen, det är det som får mig att fortsätta älska varje stund.


När Abbe är på myshumör, då är det bara att lägga bort det man höll på med och njuta. Då är han inte ett dugg intresserad av bli borstad. Såhär ser vi oftast ut efter ridning, då vill han bara pussas och gosas❤️

Idag skrittade vi ut en sväng med mamma och Ella, och även Caspian fick följa med! 

SÅ DUKTIGA❤️

publicerat i Diablo;


Igår fick jag ridhjälp av världens bästa Kajsa! Första stunden var lite spännande, då Abbe helt plötsligt insåg att han var ensam och Electra stod och ropade i stallet. Något att träna på såklart, men inte just igår. Ella fick helt enkelt komma in och vara sällskap!

Kajsa och Abbe var såå duktiga och fina tillsammans. Skritt, trav och galopp och vi bara log allihopa!

💙💙💙