BACK IN THE GAME

publicerat i Hola Folkhögskola;
Nu är jag tillbaka på Hola efter en underbar helg hemma på Länsmansgatan ♥ Bara myst så mycket som det bara går, hälsat på i Kläppen, käkat på Matfesten och lyssnat på Krutov. Det var som väntat tungt att säga hejdå, jag hatar det verkligen. Det är inte för att jag inte vill vara här, jag vill jättemycket vara här! Men jag vill inte skiljas från den jag älskar. Lagom till stoppet i Umeå hade jag lugnat ner mig och när jag hoppade av tåget stod fina Anna där och väntade och vinkade som en tok - hur kan man inte bli glad då, liksom? Har känt från dag 1 att det är mina klasskompisar som kommer ta mig igenom detta året. Jag skulle aldrig kunna göra det på ren vilja, då skulle jag ge upp fortare än kvickt. Så jobbigt är det att inte vara hemma. Men det kommer gå, och vi kommer ha så jäkla kul på vägen!
 
Imorgon har vi teater i princip hela dagen, sen tänkte jag öva lite seriöst på min sång. Sen är det väl bara att dra igång Fas 1 i gymmet hehe - jag är taggad! Tänkte hinna gymma idag, men kändes viktigt att hinna träffa alla istället :) Så ja det lär bli en krävande måndag, dags att krypa i säng snart!
 
Pga supersegt internet här i vårt hus, så blev det visst ingen bild idag!
 
 
 

BUSS, TÅG OCH BUSS IGEN

publicerat i Livet;
Efter dagens utflykt till Höga Kusten sitter jag nu på tåget på väg hem. Jag längtar som en galning och det ska bli supermysigt att komma hem. Jag tycker verkligen inte om att vara hemifrån. Resa går ju bra, men det här är ju lite annars. Tur att vi har en sån fin klass, då blir det förhoppningsvis mindre jobbigt att bara borta länge. 


Kommer till stan 19.40 och då lät det som att det blir middag på Matfesten. Håller på att längta ihjäl mig efter min Viktor.. ♥️

ÅNGEST - EN (ONÖDIG) DEL AV MIN PROCESS

publicerat i Hola Folkhögskola;
När jag tar mig an eller får nya uppgifter går jag alltid igenom ett stadie av ångest. Det kan vara väldigt kort eller det kan hållla i sig i dagar eller till och med veckor, men det ter sig alltid likadant. Jag känner en otroligt frustration och att jag inte räcker till. Jag blir stressad, arg och ofta ledsen. Reaktionen på det blir då "jag vill inte göra det här", "jag skiter i det här" och så vissa varianter på det. Detta händer alltså oavsett om det gäller att hitta enkel fakta på internet, lära sig ett nytt danssteg eller lära sig en låt. Hittills kan jag inte komma på att någon sån här ångeststund har fått mig att avbryta det jag tagit mig an, trots att jag velat strunta i alltihop, och jag tänker inte låta det stoppa mig i framtiden heller. Men jag måste jobba med det varje gång. Fördelen med att få nya uppgifter bland nya människor är att jag skärper till mig och tycker att jag inte kan bete mig hur som helst. För det är ju en rätt barnslig reaktion. Hemma däremot, är det annorlunda. Där beter jag mig betydligt sämre. 
 
Nu ska jag verkligen försöka bli av med det här onödiga slöseriet med tid. Jag säger ju själv när folk gnäller att det bara är att bita ihop om man verkligen vill något. Dags att börja leva efter det själv också.
 
Kände så alldeles nyss, när jag letade bakgrundsfakta om min låt och inte tyckte att jag kunde hitta nånting. Jag ville ge upp och tyckte uppgiften var svår. Från kloka jag till lata jag: ja, antagligen måste man anstränga sig.
 
Så, detta är ett löfte framför allt till Viktor och till Gunilla (som oftast fått utstå mina ångestutbrott) men även till mig själv: Nu ska jag jobba med detta och inte låta tillfälliga små motgångar förstöra det roliga i att lära sig något nytt.
 
Stämmer bra, oavsett om det gäller springa en mil, skriva en uppsats eller lära sig en svår koreografi.