KOORDINATION OCH KONDITION

publicerat i Diablo;
Det som, såhär en veckan senare, satt sig mest hos mig efter helgen på Strömsholm är medvetenheten om min position och hjälpgivning. Äntligen börjar jag komma ur att ge en massa, ofta omedvetna, signaler på autopilot! Nu när jag känner något jag vill förbättra eller korrigera, så går jag först igenom hela min kropp och letar där efter orsaken. Finns "felet" hos mig så försöker jag rätta till det. Finns "felet" däremot hos hästen så tar det visserligen lite längre tid innan jag valt rätt hjälp, men chansen att det blir rätt hjälp, och enbart den hjälpen, är ju väldigt mycket större! Jag ser det lite som att lära om mig själv. Det får ta tid, men ju noggrannare jag är med jobbet desto snabbare kommer det ju gå. Dessutom försöker jag, främst för medvetenheten men också undervisandets skull, alltid sätta rätt ord på hjälpen jag ger tillsammans med syftet, och snabbt utvärdera om hjälpen fick exakt den effekt jag ville. Jag har nog aldrig använt hjärnan såhär mycket i ridningen!
 
I fredags tog jag Abbe på töm en stund hemma på gården. Det snöade en massa blötsnö, så det blev snabbt styltor, men de lossnade hjälpligt. Vi skrittjobbade, där mitt mål var att hitta en stadig kontakt på höger töm. Den är jättesvår att komma åt, eftersom han helt enkelt böjer kroppen åt höger så jag måste jobba med att få honom ta in ytter bakben under kroppen och börja spåra. Vi jobbade på ca 30 minuter och växlade mellan rakt spår, stora och små volter, flytta undan lite smått och tre bommar på rakt spår. Jag försökte verkligen vara exakt hela tiden och tycker faktiskt det blev bättre och bättre! Abbe jobbade på bra, och jag är som lite impad av att han nu för tiden klarar att jobba på gården utan att hoppa, studsa och gnägga efter Ella, trots att hon stod och ropade efter honom.
 
Igår fick han vila (håller mig fortfarande till fyra pass i veckan) och idag hade jag planerat konditionsträning. Och det var som att Abbe visste det! Helt cool när vi skrittade fram, men direkt jag tog tyglarna och började jogga var han så jädra taggad! Vi tog oss ner till Jörnsvägen, och han var så laddad att hela han vibrerade när jag vände honom runt för att börja galoppera. Och sen bar det av, 3 kilometer fullt ös upp i skogen. Han började spänna upp nacken och dra in rumpan några gånger (när han gör det blir han som nästan lite rädd för sig själv) men jag la honom bara lite rundare och lägre och sen var det lugnt. Trots all energi som kom det inga tramshopp, utan det var bara fullt fokus framåt. Det bästa var att jag bara med en lätt skänkel kunde be om nästa växel och han bara gasade, tidigare har jag verkligen fått jobba för att han ska ta i. Och han var inte ens flåsig när vi saktade av! Jag är däremot rejält trött i ländryggen..
 
Vi joggade några hundra meter, och tog sen två kortare galopper till. Han var helt avspänd, trots att det var hemväg och på stället där det ibland inte ens löns galoppera för att han bara spänner sig. Det bästa var när jag skulle sakta av: står i lätt sits, kramar om med skänkeln och spänner magen för att förbereda ett avbrott, och verkligen känner hur han bara kommer längre in under sig med bakbenen! En måhända en väldigt liten gnutta, men ändå - en liten samling under lätt sits!
 
Sen sällskapade vi med mamma och Caspian hela vägen hem. 
 
Bäst bäst bäst <3
 
Imorgon blir det ridhuset tror jag, lite dressyr kanske!
 
 

NIO OLIKA HÄSTAR PÅ FEM DAGAR

publicerat i Diablo, Hästrelaterat;
Det kändes som en bra "spurt" mot att från och med imorgon vara kryckburen i sex veckor framåt! 
 
Lördagens ridning har jag ju redan skrivit om. På söndagen fick vi två helt nya hästar, en att hoppa på förmiddagen och en till dressyr på eftermiddagen. TIll hoppningen fick jag Beverly. Jag tyckte hon var svår, och vi klickade inte riktigt. Jag kände under framridningen att jag liksom inte riktigt nådde fram till henne, det spelade inte så stor roll vad jag gjorde, hon bjöd inte till för min ridning. När ingenting av det jag gjorde ledde någon vart blev jag till slut passiv. Hoppningen gick inte dåligt på nåt vis, men vi fick aldrig riktigt nån kontakt med varandra. 
 
Övningarna vi gjorde byggdes till slut ihop till en liten bana, som började med två bommar på bockar där vi skulle räkna galoppsprång, avbrott till trav och in på en 5,5:a, snett igenom upp på ett räcke och så tre galoppbommar + ett räcke på nästa diagonal. När vi satt ihop allt tände Beverly faktiskt till lite, och då fick jag en betydligt bättre känsla!
 
Till dressyren fick jag Rebelia, ett känsligt sto som hade lätt för att spänna till. Vi red hela passet utan stigbyglar, vilket passade min väldigt överansträngda fot perfekt, men är lite till nackdel på en spänd häst. Galoppen kändes iallafall väldigt bra, där hittade vi varandra. Och på slutet glimmade traven till när hon till slut släppte igenom och spände av lite. 
 
 
De två passen på söndagen gav tyvärr inte nån bra uppladdningskänsla inför måndagen, men efter mat och mycket sömn var jag lugn och taggad på att göra bättre ifrån mig! Till dressyren fick jag Blues, en jättego herre på 17 år. Det var lite roligt att se hans stam; pappa Feliciano och morfar Electro. Det kändes som ett tecken, som att både Fräkke och Allegro var med mig! 
 
Blues var rolig att rida, mycket häst och mycket energi. Enda nackdelen var att han blev otroligt stark i galoppen, jag hade inte en chans! Vi skulle rida övergångar mellan trav och galopp på en stor oval alla sju tillsammans, och jag fick ta väggen till hjälp varenda gång för att kunna sakta av. Men ändå en himla rolig häst!
 
Så när dressyrprovet var gjort bytte vi till hoppsadlar på alla hästar, och bytte häst med varandra. Då fick jag Akazie T. Jag överdriver inte det minsta när jag säger att hon är den finaste häst jag nånsin suttit på. Hon var precis exakt så som jag vill ha det! Nätt, långbent, fantastiskt välriden, otroligt glad och positiv, lätt för hjälperna, okomplicerad... Jag ville aldrig sitta av!! Hopp-provet bestod av lite travhoppning som uppvärmning, sen en linje med räcke - oxer där vi skulle rida på fem språng (Akazie &jag satte fem jämna direkt från start, kändes fint!), och till sist linjen + ett räcke på ena diagonalen. Akazie var pigg och glad och la av en liten bock då och då med öronen spetsade. Vi låg perfekt på alla hinder och alla linjer och det kändes bara otroligt enkelt och helt fantastiskt!
 
Med två så fina hästar kändes provet såklart jättebra och jag är så nöjd.. Sist på dagen gjorde vi också en kort liten intervju, där vi främst skulle berätta om oss själva. Och sen var det roliga slut! Jag råkade unna mig en suuuperfin tröja innan vi begav oss hemåt :)
 
 
Så nu är det bara att invänta besked!
 
Frukost på Markan
Utsikt mot stallområdet från mitt fönster
 
Stallbacken
Det finns liksom en ridbana eller ett ridhus vart man än tittar!
 
Jag var såklart megaridsugen när jag kom hem, så jag och Abbe åkte till ridhuset på tisdagen. Lång uppvärmning i skritt där jag tränade vidare på sitsdetaljer och vikthjälper, och så jobbade vi en del med travbommar på både rakt och böjt spår. Duktig kille! Han var dessutom helt avspänd trots att han var ensam i ridhuset, det är ett stort framsteg!
 
Därefter var det dags för ännu en ny häst; Magnum! En häst som ridskolan provar just nu. Han är väldigt grön, och har haft en del problem framför allt vid uppsittning. Nu har det funkat bra, och det var dags att prova med en ny ryttare. Han var spänd och jag var spänd, men ingenting hände och efter lite galopp i båda varv var vi båda betydligt mer avspända. Så idag red jag honom igen, och hade en helt annan känsla redan från start. Nu kom det frustningar redan ganska tidigt, och han var mycket mer påverkbar. Jättefin liten häst som jag tror kan bli bra bara han får all tid han behöver!
 
Så sist ut blev Electra, tillsammans med Viccan på Abbe! Vi tog en riktigt härlig tur i skogen, det behövdes efter all ridhusridning haha! Det har varit så härligt att bara få leva och andas häst i flera dagar. Imorgon väntar operation av foten och många långa veckor med vila. Men som tur är kan man ju rida både barbacka och utan stigbyglar!
 

VILKEN INSPIRATION!

publicerat i Livet;
Oj vilken helg jag har haft! Jag var så trött men så taggad igår kväll när jag åkte hemåt! Dels har vi såklart fått mycket input gällande vår egna ridning, och där finns det en del grejer som jag tar med mig och jobbar vidare på. Bland annat att bli avspänd i nacken, och en jättebra gymnasticerande övning för att få loss knäna, komma bak lite med överskänkeln och dämed komma längre fram i sadeln. Jag ska också träna på att inte bli tung i sadeln öven om jag sitter djupt, och tänka lite hållningen som en dansare; inte sträcka på ryggen så den blir spänd och går mot svank, utan sträcka ut övre delen uppåt. Som mina danslärare alltid sagt; som att någon bara drar dig rakt upp. Annars fick jag beröm för mjuk och noggrann ridning, och att vara lättinstruerad, så det var roligt såklart!
 
Men egentligen mest inspirerad blir jag av att se stallen, hästarna och i vilket skick de är tack vare inarbetade rutiner. Om man jämför till exempel hur de här hästarna är ryktade till perfektion och inte har minsta spån i svansen, och hur ridskoleponnyerna hemma ibland ser ut när jag släpper in dom i ridhuset, så tror jag att jag kanske behöver bli lite strängare med mina elever.. ;)
 
En annan del är vilken ordning det är på all utrustning. Visst, har man så extremt många hästar, och så många olika människor som har ställtjänst, så måste man ha ordning på grejerna. Men jag vill ha bra ordning även hemma i vårt stall, och där står det bara två hästar! Till exempel så satt det ett inplastat kort vid varje hästs sadelhängare, där exakt all info man behöver fanns. Vilken dressyrsadel den använder, vilken hoppsadel, om det ska vara fårskinna under nån av dom, om den ska ha någon hjälptygel, benskydd.. Allt! Hur enkelt som helst då att komma helt ny! 
 
Nu är jag så himla peppad på att åka till Abbe!
 
 
(Det kommer ett inlägg till med bilder osv, har inte lagt in dom i datorn än)